Cillen

Telefonen till min kompis ringer. Jag ser hur ansiktsutrycket ändras under samtalet.
"Jordbävning som uppmätt 8.9 och tsunamivarning utfärdad."
Jag kontakter en av mina roomies som bekräftar.
"Men så länge du inte hör någon larmande siren så är du okej."
En kvart senare går sirenen.

Den magkänslan är obeskrivlig. Ovissheten innan man får information som gör situationen allvarlig. Paniken som uppstår runt omkring.

Nu är natten över, denna gången var det lugnt. Tack och lov. Men känslan sitter kvar.

Idag skänker jag en tanke till Japan och alla de som bor där. Katastofen är obegriplig och efter nattens tsunamivarningar på Hawaii känns verkligheten väldigt nära. Hawaii är okej just nu, men vi hade stigningar av vatten längs kusterna inatt.

Min japanska rumskompis har sin familj i säkerhet men väntar fortfarande på svar från vänner i de drabbade områdena. Jag hoppas för hennes skull att de är okej och känner medlidande för vad hon går igenom just nu.

Världen är en oförutsägbar plats och redan efter två månader på andra sidan jorden förstår jag hur trygga vi är uppe i den skandinaviska Norden. Det var en nyttig erfarenhet att få se vad som händer med ett samhälle som larmas officielt och evakueras. Denna gången hade vi tur och de enda skadorna på Hawaii är ytterst få matriella skador.

Jag hoppas Japan tar sig ur krisen och så småningom blir återställt. Jag personligen kommer ta med mig de erfarenheter jag fick inatt och kommer komma ihåg hur det känns när larmet går.