En stjärnspäckad helg!
Tisdag morgon och jag sitter vid Desirée's dator och väntar på att hon ska vakna. Det har varit en superrolig helg med massor av galna små upptåg. Det började med att jag slutade jobbet i lördags och flyttade hem till Stora Höga. Jag hade ungefär en timme på mig att äta, duscha och göra mig i ordning för Dess hade fått för sig att vi skulle dra till Göteborg och ladda inför Madonna konserten på söndagen. Jag vet inte hur jag lyckades göra mig i ordning på den tiden men jag var iallafall fem minuter tidig till bussen efter att ha varit borta och köpt busskort på Statoil, alla som känner mig vet att det är omöjligt. Eftersom det var alldeles för länge sen jag träffade Dess hade vi hur mycket som helst att prata om, så vi har nog babblat konstant i över två dygn nu tror jag... haha.
Kvällen började med en öl på en Holländs bar i Gbg, ja - jag drack öl, och sedan fortsatte den bort till Bryggeriet. Jag måste erkänna att det var en händelse rik kväll med ovanliga händelser. Dess lärde mig spela Blackjack och som enda tjejerna vid Blackjack-bordet impnerade vi stort. Vi köpte sedan två drinkar för pengarna och gick och satte oss vid ett av borden på uteserveringen. Gissa vad som händer då! Jo då kommer det två killar och två blonda tjejer och sätter sig mitt emot, inte oss emot för det var ledigt men vi konstaterade direkt att tjejerna inte var i närheten av några 18 år. En av dem var riktigt packad och spillde halva sitt vinglas över en annan tjej när hon försökte sätta sig på bordet. När hon lyckades sätta sig på bordet, Dess hann precis rädda askfatet och glasen, la hon sin vita HM-klänning i cigarettaskan- smart! Hon vänder sig om och böjer sig över Desirée och säger "Ta emot mig!" som om hon skulle hoppa över till andra sidan över bordet. Desirée säger nej och tjejen får en j*vla sned tändning och skriker på Dess att hon ska lämna platsen. Dess sitter lugn kvar och svarar att hon sitter mycket bra där hon sitter. Tjejen blir helt galen och slänger fötterna över bordet och ger sig på Dess. Som tur var så får killen på andra siden tag i tjejen innan hon kommer över på andra sidan och Dess lyckas rädda sin drink. Vakten var där på en halv sekund, tar tag och lyfter upp den skrikande tjejen och BÄR ut henne. Jag och Dess var något chockade och de stackars killarna på andra sidan bad så hemskt mycket om ursäkt - men det var ju inte deras fel.
Under kvällen han vi även konstatera att "dansgolvet" på Bryggeriet suger och den blonda bartendern har extremt dålig fantasi och inte speciellt bra på att blanda drinkar. Kvällen fortsatte till BK och sen till stationen. Dess fick inte ta med sig mat på bussen och fick ge bort sin hamburgare, jag kan lova er en sak - den sorgen sitter djupt. Under hela bussresan hem klagar vi ikapp om våra skoskav och försöker lista ut ett sätt att slippa gå hem. Jag vägrar åka moppe iallafall sa jag medan Dess tyckte det lät som himmelriket att få åka moppe - bara hon slapp gå. Min första kommentar när vi hade gått av bussen i Stora Höga var - vad f*n gör brorsans moppe här vid busskuren? Jag ringer min bror på skojj och frågar om inte vi får tjuvkoppla hans moppe och låna den hem. Han svarar helt seriöst "Den är redan tjuvkopplad, det är bara att starta och dra." Jag tänkte "Va! skojjar han med mig!" men det gjorde han inte. Han förklarade hur jag skulle få igång den och hur man växlade. Vad som sedan hände efter det tills vi kom hem tänker jag inte nämna för det var minst sagt komiskt - Vadå då? Jag har aldrig kört cross förut! Men hem kom vi helskinande och med skonade fötter. Det var bara första kvällen...
Söndag var en kort dag med en lång kväll. På dagen var vi med pappa till båten för att hämta mina kläder och sedan till det nya bygget för att hämta en M.A - tröja till Dess. När vi kom ut på lagret stannade vi och beundrade de stora hallarna. Jag nämnde att de hade varit coolt att göra om det till två stora maneger och sen kläckte vi en av de coolaste idéer som jag och Dess någonsin har haft och smed grymma entrepenörsplaner. Jag tänker inte gå ut med mer information i risk för kopiering av affärsidé och stöld av miljonprojekt. Men av den lilla vink jag har givit kan alla nyfikna ha sina misstankar.
På kvällen bar det av till Madonna med mamma och min faster. Innan konsterten åt vi grekiskt och turen dit var också en saga, den är dock inte lika rolig så den uteblir. Madonna var grym om konserten var helt klart en upplevelse för livet. Vi tyckte publiken var lite tråkig för den hade inget riktigt drag, men i GP morgonen efter hade publiken fått bättre betyg än Madonna. Jag och Dess antog att vi tyckte som vi tyckte för att vi jämförde med Scandinavium Horse Show och den som är publiken där och den publiken har troligen inte GP kritikerna varit med om. Låtarna var dock grymma och jag blev riktigt glad när hon körde Music, för det är min favorit.
Måndagen var ännu segare än söndagen och det ända vettiga vi gjorde var nog att ta hand om disken och röja upp på mitt rum. Efter det bar det av hem till Desirée på Orust efter en kort sväng på Hemmakväll i Stenungsund. Jag måste bara poängtera hur lite den butiken är! Jag har vant mig vid Hemmakväll i Varberg som är minst fyra gånger så stort. Varberg är bara bättre - så enkelt är det.
Vi hade filmkväll hemma hos Dess och filmen lärde oss ytterligare nya saker som har gjort att vi har smitt ytterligare nya planer. Detta är också Top Secret med stort T och jag kan bara säga att vi är minst sagt laddade för att sticka ut i världen och se om det fungerar.
Många erfarenheter rikare säger jag INTE "simma lugnt" utan "Lets Go!" // Cillen
Kvällen började med en öl på en Holländs bar i Gbg, ja - jag drack öl, och sedan fortsatte den bort till Bryggeriet. Jag måste erkänna att det var en händelse rik kväll med ovanliga händelser. Dess lärde mig spela Blackjack och som enda tjejerna vid Blackjack-bordet impnerade vi stort. Vi köpte sedan två drinkar för pengarna och gick och satte oss vid ett av borden på uteserveringen. Gissa vad som händer då! Jo då kommer det två killar och två blonda tjejer och sätter sig mitt emot, inte oss emot för det var ledigt men vi konstaterade direkt att tjejerna inte var i närheten av några 18 år. En av dem var riktigt packad och spillde halva sitt vinglas över en annan tjej när hon försökte sätta sig på bordet. När hon lyckades sätta sig på bordet, Dess hann precis rädda askfatet och glasen, la hon sin vita HM-klänning i cigarettaskan- smart! Hon vänder sig om och böjer sig över Desirée och säger "Ta emot mig!" som om hon skulle hoppa över till andra sidan över bordet. Desirée säger nej och tjejen får en j*vla sned tändning och skriker på Dess att hon ska lämna platsen. Dess sitter lugn kvar och svarar att hon sitter mycket bra där hon sitter. Tjejen blir helt galen och slänger fötterna över bordet och ger sig på Dess. Som tur var så får killen på andra siden tag i tjejen innan hon kommer över på andra sidan och Dess lyckas rädda sin drink. Vakten var där på en halv sekund, tar tag och lyfter upp den skrikande tjejen och BÄR ut henne. Jag och Dess var något chockade och de stackars killarna på andra sidan bad så hemskt mycket om ursäkt - men det var ju inte deras fel.
Under kvällen han vi även konstatera att "dansgolvet" på Bryggeriet suger och den blonda bartendern har extremt dålig fantasi och inte speciellt bra på att blanda drinkar. Kvällen fortsatte till BK och sen till stationen. Dess fick inte ta med sig mat på bussen och fick ge bort sin hamburgare, jag kan lova er en sak - den sorgen sitter djupt. Under hela bussresan hem klagar vi ikapp om våra skoskav och försöker lista ut ett sätt att slippa gå hem. Jag vägrar åka moppe iallafall sa jag medan Dess tyckte det lät som himmelriket att få åka moppe - bara hon slapp gå. Min första kommentar när vi hade gått av bussen i Stora Höga var - vad f*n gör brorsans moppe här vid busskuren? Jag ringer min bror på skojj och frågar om inte vi får tjuvkoppla hans moppe och låna den hem. Han svarar helt seriöst "Den är redan tjuvkopplad, det är bara att starta och dra." Jag tänkte "Va! skojjar han med mig!" men det gjorde han inte. Han förklarade hur jag skulle få igång den och hur man växlade. Vad som sedan hände efter det tills vi kom hem tänker jag inte nämna för det var minst sagt komiskt - Vadå då? Jag har aldrig kört cross förut! Men hem kom vi helskinande och med skonade fötter. Det var bara första kvällen...
Söndag var en kort dag med en lång kväll. På dagen var vi med pappa till båten för att hämta mina kläder och sedan till det nya bygget för att hämta en M.A - tröja till Dess. När vi kom ut på lagret stannade vi och beundrade de stora hallarna. Jag nämnde att de hade varit coolt att göra om det till två stora maneger och sen kläckte vi en av de coolaste idéer som jag och Dess någonsin har haft och smed grymma entrepenörsplaner. Jag tänker inte gå ut med mer information i risk för kopiering av affärsidé och stöld av miljonprojekt. Men av den lilla vink jag har givit kan alla nyfikna ha sina misstankar.
På kvällen bar det av till Madonna med mamma och min faster. Innan konsterten åt vi grekiskt och turen dit var också en saga, den är dock inte lika rolig så den uteblir. Madonna var grym om konserten var helt klart en upplevelse för livet. Vi tyckte publiken var lite tråkig för den hade inget riktigt drag, men i GP morgonen efter hade publiken fått bättre betyg än Madonna. Jag och Dess antog att vi tyckte som vi tyckte för att vi jämförde med Scandinavium Horse Show och den som är publiken där och den publiken har troligen inte GP kritikerna varit med om. Låtarna var dock grymma och jag blev riktigt glad när hon körde Music, för det är min favorit.
Måndagen var ännu segare än söndagen och det ända vettiga vi gjorde var nog att ta hand om disken och röja upp på mitt rum. Efter det bar det av hem till Desirée på Orust efter en kort sväng på Hemmakväll i Stenungsund. Jag måste bara poängtera hur lite den butiken är! Jag har vant mig vid Hemmakväll i Varberg som är minst fyra gånger så stort. Varberg är bara bättre - så enkelt är det.
Vi hade filmkväll hemma hos Dess och filmen lärde oss ytterligare nya saker som har gjort att vi har smitt ytterligare nya planer. Detta är också Top Secret med stort T och jag kan bara säga att vi är minst sagt laddade för att sticka ut i världen och se om det fungerar.
Många erfarenheter rikare säger jag INTE "simma lugnt" utan "Lets Go!" // Cillen
STORA ORD - liten text
Nu var det alldeles för länge sen jag bloggade och tiden bara går och går. Det känns som om jag har varit lite överallt och ingenstans på senaste, och inte vet jag om jag har fått något vettigt gjort. Det har jag nog men det känns inte så...
Jag har bott i fjällbacka till och från sen en månad tillbaka och jobbat i Marin Alpin butiken. Fjällbacka är i allmånhet en gasnka liten och tråkig stad på västkusten. Jag börjar min sista vecka imorgon och jobbar tills på lördag. Sen ska de bli riktigt gött att landa hemma igen utan att behöva ränna vidare till nästa ställe. Det kan verka väldigt roligt att få jobba med kläder, försäljning och mycket olika människor men jag lovar att vara i butik är ett av det enformigaste och långtråkigaste man kan tänka sig. Städjobb är nästan bättre för där gör man åtminstånde något vettigt.
Jag har knappt ridit på två månader och när jag var ute och seglade i somras saknade jag inte hästarna alls. Jag var helt inne på att sälja Elvira och börja ett nytt liv i höst. Men vilket liv då? Jag känner bara till ett sorts liv och det är hästarna. Vad som sedan hände var att en yngre god vän till mig ringde och berättade att hon stod och hade planer på köpa ponny. Hon hade hittat en på Orust och ville ha rådgivning. Det hela slutade med att jag åkte med när hon provred ponnyn andra gången. Ponnyn var riktigt trevlig och liknade min Dusty en del. Den var dock inte lika het men nog så charmig. Jag vet inte vad som hände den dagen men jag greps av någon så ofantligt stor saknad av hästlivet att jag seröst började fundera på vem jag var och vad jag ville.
En vecka senare hade jag en tjej som provred Elvira. Det gick fint och tjejen klarade henne bra. Men efteråt fick jag en sån obekväm, olustig känsla i magen. Det kändes som om jag höll på att göra ett stort misstag, det kändes så fel. Ett par dagar senare ringde mamman och berättade att tjejen skulle vänta med storhäst och tackade nej. Magkänslan släppte.
En sak har jag kommit på under alla timmar i butiken i fjällbacka när jag har levt ett "normalt" liv med jobb och lediga eftermiddagstimmar - jag måste aktiveras mer. Lever normala människor såhär? Det händer ju ingenting!
Jag har kommit fram till en sak, hästar eller ej, så måste jag ha projekt och flera bollar i luften för att trivas. I skolan undrade många hur jag hann med, orkade och stod ut - ärligt så undrade nog jag också det, men vad kul saker och ting var! Jag har gått från dagar fulla av aktivitet till att jag sitter och trummar fingrarna på bordet. Jag är glad att det bara är en vecka kvar, för just nu håller jag på att ta död på mig själv.
Jag får se hur hösten utvecklar sig, körkortet är mitt mål just nu. Elvira blev sparkad i lördags så nu kommer jag ha kvar henne ett par veckor till iallafall. Jag är inte säker på om jag kommer sluta med hästarna, när jag ser hästar på tv:n börjar jag gråta - det är inte normalt.
En hel roman senare vill jag avsluta med ett säga en sak - Varberg betydde mycket mer än vad jag någonsin kunnat ana, jag saknar det grymt mycket. Tack för de tre bästa åren i mitt liv!
Stay in touch. // Cillen
Jag har bott i fjällbacka till och från sen en månad tillbaka och jobbat i Marin Alpin butiken. Fjällbacka är i allmånhet en gasnka liten och tråkig stad på västkusten. Jag börjar min sista vecka imorgon och jobbar tills på lördag. Sen ska de bli riktigt gött att landa hemma igen utan att behöva ränna vidare till nästa ställe. Det kan verka väldigt roligt att få jobba med kläder, försäljning och mycket olika människor men jag lovar att vara i butik är ett av det enformigaste och långtråkigaste man kan tänka sig. Städjobb är nästan bättre för där gör man åtminstånde något vettigt.
Jag har knappt ridit på två månader och när jag var ute och seglade i somras saknade jag inte hästarna alls. Jag var helt inne på att sälja Elvira och börja ett nytt liv i höst. Men vilket liv då? Jag känner bara till ett sorts liv och det är hästarna. Vad som sedan hände var att en yngre god vän till mig ringde och berättade att hon stod och hade planer på köpa ponny. Hon hade hittat en på Orust och ville ha rådgivning. Det hela slutade med att jag åkte med när hon provred ponnyn andra gången. Ponnyn var riktigt trevlig och liknade min Dusty en del. Den var dock inte lika het men nog så charmig. Jag vet inte vad som hände den dagen men jag greps av någon så ofantligt stor saknad av hästlivet att jag seröst började fundera på vem jag var och vad jag ville.
En vecka senare hade jag en tjej som provred Elvira. Det gick fint och tjejen klarade henne bra. Men efteråt fick jag en sån obekväm, olustig känsla i magen. Det kändes som om jag höll på att göra ett stort misstag, det kändes så fel. Ett par dagar senare ringde mamman och berättade att tjejen skulle vänta med storhäst och tackade nej. Magkänslan släppte.
En sak har jag kommit på under alla timmar i butiken i fjällbacka när jag har levt ett "normalt" liv med jobb och lediga eftermiddagstimmar - jag måste aktiveras mer. Lever normala människor såhär? Det händer ju ingenting!
Jag har kommit fram till en sak, hästar eller ej, så måste jag ha projekt och flera bollar i luften för att trivas. I skolan undrade många hur jag hann med, orkade och stod ut - ärligt så undrade nog jag också det, men vad kul saker och ting var! Jag har gått från dagar fulla av aktivitet till att jag sitter och trummar fingrarna på bordet. Jag är glad att det bara är en vecka kvar, för just nu håller jag på att ta död på mig själv.
Jag får se hur hösten utvecklar sig, körkortet är mitt mål just nu. Elvira blev sparkad i lördags så nu kommer jag ha kvar henne ett par veckor till iallafall. Jag är inte säker på om jag kommer sluta med hästarna, när jag ser hästar på tv:n börjar jag gråta - det är inte normalt.
En hel roman senare vill jag avsluta med ett säga en sak - Varberg betydde mycket mer än vad jag någonsin kunnat ana, jag saknar det grymt mycket. Tack för de tre bästa åren i mitt liv!
Stay in touch. // Cillen
Klassfest i slutet på ettan - någon som minns?
Skolavslutning i tvåan
Studenten i trean
