A glance in the past while I step into the future
Jag är van att ha hästarna runt om kring mig och har haft det i hela mitt liv. Jag är van att ha träning och motion i mitt schema varje dag. Den energi, tankestimuleringen och planering som hästarna har krävt har format mig och gjort mig gott. Idag finns den inte och jag känner mig rastlös, lat och oengagerad. Vad jag än gör är det för lite i de propotioner jag vill ha saker gjort. Jag försöker lugna ner mig och lära mig ge förändringar lite tid. Men frustrationer och ilska gjorde jag av med i stallet. Till exempel genom att svära åt den omöjliga höbalen, ge mig ut och träna och sedan fundera över livet när jag mockade boxen. När jag gick i från stallet och såg hästarna beta i hagen hade jag ett leende på läpparna igen. Hur gör jag av med det nu?
Jag funderar mycket på hur jag kommer kunna leva ett liv utan hästar på schemat. För mig är dem en stor trygghet och jag vet inget annat. Att lämna hästlivet till ett liv utan dem blir en stor otrygghet. Kommer jag bli tjock för att jag inte tränar? Kommer jag alltid vara rastlös? Kommer jag behöva en annan sport för att ersätta ridningen? Kommer jag tycka allting annat är tråkigt i jämförensle? Kommer jag ha viljan att satsa på något som inte binder mig? Kommer jag bli en tjej med mycket humörsvägningar när jag inte lägger energin i stallet? Kommer jag bli en bitch när jag inte har mitt ledarskap över hästarna längre? Jag känner inte till mig själv utan mina dagliga stallrutiner. Vem är jag utan en häst? Troligen dags att ta reda på, även om det skrämmer mig.
Det är inte lätt att komma över tröskeln och försöka glömma hästarna. Specielt inte när minnena kommer och man inser vad lyckligt lottat man är som har en bakrund med hästar. Jag kommer vara evigt tacksam för vilken person hästarna har format mig till. Hur ska jag ta tillvara på mina kunskaper från stallet ut i den "riktiga världen"? Hur det går får jag tålamodogt vänta och se...
Jag känner igen mig helt, för vem är man utan hästarna? jag kommer inte ihåg den tiden då jag inte hade någon häst, vi har nog glömt bort hur man lever utan.... Varför kan du inte fortsätta att ha hästar? kram Victoria
Det håller jag med om. jag ångrar inte en sekund att jag åkte, det var inte så att jag inte tyckte om stället, jag kände bara att det inte var något för mig. det var för mycket uppoffringar så det var liksom inte värt det, tråkigt nog :/ :) vad kul vad söker du? håller tummarna för dig! kram
Spännande :)vad är de för skola? vad blir man av de? =P Mitt liv är redan skänkt till hästarna^^ Jag hade ingen möjlighet att ha någon egen häst i Holland, och det är det jag vill:) blev lite opersonligt om man kan säga så? så även om jag gillade det så var det inte värt det då jag inte kunde träffa/prata med kompisar eller Jonte och ovanpå det inte ens ha en egen häst :( Så jag försöker hitta jobb i Varberg och när jag gör det så ska jag leta upp någon foderhäst tills jag börjar plugga :) Honey är såld, det kändes som vi var färdiga med varandra på något sätt :)