Swedish Pancakes with "Lingon Berry"

Söndagen var toppen med en förmiddag på shoppingcentrat i Ala Moana. Jag och A spenderade minst två timmar inne på Victoria Secret och spanade in de coolaste underkläderna. Vi bjöd oss själva pa var sitt nagelack fran OPI, jag blev lite galen och köpte ett turkosblått! Nagonstans blir man val undermedvetet paverkad av varmen...
Lunchade gjorde vi pa "The Orginal Pancake House" och de hade SVENSKA PANNKAKOR med LINGONSYLT! Jippiie! Min dag var räddad och jag längtar inte hem till Sverige alls.

Veckan har börjat och det är veckan innan lovet. Fullt upp med andra ord. Det är assignments, stort hemprov och en viktig presentation som ska avklaras. Beachen kommer få vanta tills helgen. Min volleybollsatsning har gått sådär senaste veckan. Jag har forsökt hårdträna (glimpten i ögat) med A hemma eftersom proffsen på stranden bara skrattar åt stackars mig... Jag kan inte hjälpa att ingen har lärt mig spela beachvolleyboll, jag kan åka snowboard, hallå jag KOMMER FRAN SVERIGE!

Nu har jag dagens näst sista lektion eftersom jag inte tänker stanna till halv sex ikväll för att läsa matte. Innan jag går vill jag upplysa alla som hörde om tuggummi-tricket for visslande kollegor pa radio i veckan, att tricket var från början min mammas ide! Stolt dotter boende på Hawaii missade detta men tycker E gjorde helt rätt som delade med sig av Textilgrossisents tuggummi-lösning!


Ny design på bloggen sedan helgen och jag funderar redan pa att byta tema, nästa kan bli klockrenast av dem alla!
Har du hört talas om SCillen



New Design

I have been going loose in my Open O. Drawing program and made a new, own layot for my blog. I am still not finished and there will always be changes. But Im pretty satisfied with my little wolf, what do you think?


Background

 

Header

 

My Own Logo Signatur


Mina Ord - Tsunamivarning Hawai'i

Telefonen till min kompis ringer. Jag ser hur ansiktsutrycket ändras under samtalet.
"Jordbävning som uppmätt 8.9 och tsunamivarning utfärdad."
Jag kontakter en av mina roomies som bekräftar.
"Men så länge du inte hör någon larmande siren så är du okej."
En kvart senare går sirenen.

Den magkänslan är obeskrivlig. Ovissheten innan man får information som gör situationen allvarlig. Paniken som uppstår runt omkring.

Nu är natten över, denna gången var det lugnt. Tack och lov. Men känslan sitter kvar.

Idag skänker jag en tanke till Japan och alla de som bor där. Katastofen är obegriplig och efter nattens tsunamivarningar på Hawaii känns verkligheten väldigt nära. Hawaii är okej just nu, men vi hade stigningar av vatten längs kusterna inatt.

Min japanska rumskompis har sin familj i säkerhet men väntar fortfarande på svar från vänner i de drabbade områdena. Jag hoppas för hennes skull att de är okej och känner medlidande för vad hon går igenom just nu.

Världen är en oförutsägbar plats och redan efter två månader på andra sidan jorden förstår jag hur trygga vi är uppe i den skandinaviska Norden. Det var en nyttig erfarenhet att få se vad som händer med ett samhälle som larmas officielt och evakueras. Denna gången hade vi tur och de enda skadorna på Hawaii är ytterst få matriella skador.

Jag hoppas Japan tar sig ur krisen och så småningom blir återställt. Jag personligen kommer ta med mig de erfarenheter jag fick inatt och kommer komma ihåg hur det känns när larmet går.


Listen to Mother Nature, keep in mind what she is up for.



Polar Plunge!

Today was crazy at the Polar Plunge event! We plunge in a pool of ICE! You can't imagine how cold that was, especially as I was the last one up. But we did it for a good sake, Team Akamai have raised over 600 dollar for Special Olympics Hawai'i! Thanks Team Akamai (HPU advertising agency) for a crazy day!

The girls from Team Akamai plunging!







Without a trace

 

 


Bounce

Bounce, the walls vibrates. Bounce, someone hit the floor. Bounce, rytm goes on up again. Bounce, a girl is in. Bounce, the moves are crazy. Bounce, she takes the battle. Bounce, the club is pumpning. Bounce, the floor is free. Bounce, are you up for it? Bounce...





Even when life is perfect you miss a spot, what have you forgot?

Money will make your living, but not your life. So what makes your life? Things that you prefer in front of other stuff, makes you look like you. What norms you find important makes you to be you. What you do in life will affect your experiences, and how you deal with it will tell who you are. The people around you will reflect your mood, so be in a good one. It is your friends and family that will make you feel valuable, make sure you make them feel important too. Stuff can make your life simple, but if they are easily found they will be easily gone. In the end, you only have your life story, so make sure you live a good one.


Once in a bar, I read a sign saying:

"Keep smiling, it makes people confused."



The one with an own hour



Streams of moonlight are coming down through the firs. The forest is quiet and still. The only movement is a gray shadow trotting on a track. Every paw is smoothely settled down in the snow. A night is keeping a secret in the silence.






"When life is turning...

...do we never know where it takes us. Sometimes, the best thing is to let it turn. When the small turns come, make sure you keep focus on your goal to not loose your track. When the big turns come, make sure you know who you are, to not loose yourself. Whatever happens, bring your best result out of it. "

We meet new people all the time. Some of them will just be for the moment, others will stay for a lifetime. Sometimes people come into our lives when we need them the most. They stay as long as we need them, then they will be gone. The important thing is to listen and be open for a new reflection when they are here. Everyone have something to teach, just learn to listen. Keep everything, but don't trust all of it. Choose what makes sense and reflect on it. The knowledge we don't need for the moment, we might have use for in the future. Be alert to the surrounding and pay attention to chances.


Set a goal and choose track.







En Dans pa Rosor

Ett vanligt dygn i mitt liv ar upp vid 6-7 pa morgonen. Mellan 1-4 lektioner som bara gar ut pa att lareren berattar vad som ska goras hemma till nasta gang.  Darfor har jag runt 1 - 3 assignments/essays eller laslaxor per dag. Jag har ett flertal haltimmar som vanligtvis spenderas i datalabbet for att skriva uppsatser. Hemma mellan 16-20 pa em. Sista assignmenten skrivs, alternativt ar det sidor som ska lasas. I sang innan tolv om det ar en bra dag, langt efter tolv om det ar en dalig. Sa fort jag har en timme over sa behover jag jobba mattelab online. Inte nog med det sa kranglar garna datorer, allt ar pa engelska och temeraturen ar sa bakvand att jag dras med en jobbig forkylning sen tre veckor tillbaka. Om jag vill halla humoret pa topp och ga ut en lordagkvall ska jag lyckas vara utvilad till helgen. Sure. Sol och 25 grader varmt, om det vore livet...



Verkligheten kommer alltid ikapp...


The Endless Summer

Igar gick jag en kvallspromenad till beachen och tog ett dopp i solnedgangen. Jag fragande en ensam tjej pa beachen om hon ville vakta mina saker. Hon var fran Florida, som i mina oron inte later helt fel, men anda var hon fascinerad over Hawaii.

Det finns ett stalle pa jorden dar graderna bara varierar mellan 20 och 30 plus. Dar solen gar upp klockan sju varje morgon och gar ner klockan sju varje kvall. Dar det sallan regnar eller ar mulet, da endast tillfalligt under dagen. Dar vattnet har samma temperatur aret om. Dar stress ar sallsynt, det kallas "The hawaiian time". Dar avokados kan kopas nyplockad aret om. Dar notter finns i varje affar. Dar cocos eller macadamia ar en sjalvklar ingrediens i allt utom vatten. Dar palmerna vaxer mellan skyskraporna och stranden alltid ar inom rackhall. Dar stamningen ar "chill out and hang loose". Dar du kan traffa manniskor fran hela varlden med hundratals olika kulturer att lara fran.

Tjejen fran Florida beskrev Hawaii som "The endless summer". Det det ar darfor manga soker sig till Hawaii. Kulturmotet som uppstar pa Hawaii gor sommaren har intressant. Det ar ingen annan arstid an sommar har och dagarna gar likandant forbi, men det ar strommen av resenarerna fran jordens alla horn, som gor varje dag pa Hawaii unik.



"Aloha and welcome to Hawaii"



Rapport från Hawaii!

Jag börjar förstå att jag är på Hawaii. Men jag fattar inte att jag ska stanna i fyra år! Det känns inte i kroppen än. Det syns inte heller för jag är blek, går fel väg hela tiden, klär mig fel och beter mig svenskt. Jag har garanterat en banan på huvudet vart jag än går!

Igår var jag och checkade in på skolan. Vi fick lite information och träffade andra internationella studenter. Jag lyckades också registrera mig så jag kunde välja min första kurs. Det blir Digital Literacy in a Global Society. Fråga mig inte vad det innebär men det låter spännande. Den läster jag mellan halv nio och halv tio varje mån, ons och fre. Sedan fick jag äntligen mitt HPU ID-kort och ett buss-klistermärke så jag åker med ID-kortet i lokaltrafiken. Det var mitt första steg till att bli en "Local". Nu är det bara brännan och surfbrädan som saknas. ;)


Spelpjäsen spelas i det spelande spelet.
// Cillen


ALOHA!

HAWAII!

Äntligen. Det känns fortfarande så overkligt. Men spännande. Flygen ner har gått jättebra och vi hann klämma 3 filmer under resan till LA. Två timmar på varje flygplats var däremot varit alldeles för lite tid. Jag fick tillåtelse att gå före i flertalet köer för att hinna i tid. Men hann gjorde jag tills sist.

Honolulu verkar coolt. Det ska bli spännande att se vad jag får för intryck i dagsljuset imorgon. Hotellet känns som en fullträff. Vi fick ett uppgraderat rum med balkong på en gång. Det finns både spa och ett litet gym. Ungefär 90% av de som jag har mött på hotellet är ungdomar. Det är fräscht och har en liten surfkänsla i inredningen. Dags att prova sängen!


Chill out! // Cillen

The Start

Dags att lägga korten på bordet.
.
Det här hörsten har gått ut på en sak: ställa in kompassen på det första steget i karriären. Det började redan i somras då jag fort föll för idéen att studera utomlands, eller snarare gick tillbaka till idéen att studera utomlands. Den idéen fick jag redan ett och ett halv år tidigare då jag också var på mitt första möte med en studierådgivare på CIS. Planerna lades dock på hyllan eftersom de lockade mer än vad jag egentligen var mogen för.
.
När tanken kom tillbaka i somras var det, i grunden, idéen att åka till ett engelsktalande land och lära mig språket, samtidigt som jag läste några fristående kurser, alternativt i bild. Destinationen var enkel: USA. Vart jag ville i USA var svårare och vilken utbildning var ännu svårare. Hur länge var aldrig bestämt. Efter min första research och ett avslag från Studin, åkte jag ner till IBS till en studierådgivare. Jag ville testa en ny förmedlare. Till min besvikelse hade hon inte mycket koll och var mer entusiastisk över mig som "kund" än över min personlighet och vad jag sökte. Hon gav mig ändå några intressanta alternativ men lämnade alldeles för många frågetecken för att fånga ett långvarigt intresse.
.
Jag hade idéer från allt möjligt i bild, till dans, ekonomi, marknadsföring, kreativ skrivkonst och hästkurser. I samma veva gick planen att läsa ett år över till intresset för en hel bachelor. Till slut satte mamma ner foten. Hon sa att antingen fick jag komma på något seriöst eller så kunde jag läsa mina kurser hemma. Hon hade rätt, jag förstod inte allvaret i vad jag höll på med och visste inte vad jag egentligen sökte.
.
En tid av djupt funderande kom. Jag slutade söka i djungeln av utbildningar i hopp om att jag skulle trilla på den som var min. Det fungerar inte så. Jag gick i stället in i mig själv. Vad ville jag, vad är jag bra på och vem är jag.
Gaby i Holland sa en klok sak till mig en gång som jag lade på minnet. Hon sa, att det är ändå den med talangen som vinner klassen, efter att jag hade sagt att man kan nå hur långt som helst med vilja och hårt slit. Hon har troligen rätt. Så är det inom allt. Du vinner när du ligger steget före, talang är en känsla för hur det ska vara, framgång handlar om nytänkande. Med det i åtanke, funderade jag på vad hade för talanger. Jag är duktigt på att bild, jag är duktig på text, jag vill vara kreativ och jag vill ha det kopplat till företag. Men vips så trillade poletten ner. Jag hade i min research stött på orden Copywriter och Art director. Det är två personer som samarbetar i formgivning av reklam. Jag hade intresse inom båda yrkena och funderade på om det gick att konkurrera genom att kunna båda? Med det i åtanke bokade jag ett nytt möte hos en studierådgivare i Göteborg. Denna gången tillbaka till CIS.
.
Jag hamnade rätt. Personen hade bra kunskap och visste precis hur det gick till med studier i USA. Han läste av min personlighet och lyssnade till vad jag sökte. Vi pratade om olika skolar och jag fick se en katalog från Hawai'i Pacific University på väggen. Jag frågade om den skolan och han tog ner katalogen. "Jag vet inte varför jag inte tänkte på Hawaii med en gång" sa han och öppnade katalogen, "jag vet precis vilken utbildning som skulle passa dig, har du hört talas om Advertising?"
På den vägen bar det. Efter en sista research hemma, två besök på olika mässor, ett nytt möte och en månad lång jämförelse med andra skolor, var Hawai'i det till synes bästa alternativet, de hade dessutom en kreativ linje på programmet. När mitt beslut var taget, angående skola och utbildning, började den riktiga processen.
Du kommer kunna följa mina förberedelser i höst och min resa efter jul på en ny blogg.
.

Du vet aldrig vad livet har att erbjuda men du kan forma din egen vardag.



Tänkvärt



"Låt inte världen omkring dig hindra dig från att upptäcka den."




Tack Vendela för en underbar dag i Göteborg!


De Tre Kategorierna

Affärsidéen är kläckt! Äntligen.

För dig som fortfarande vill kläcka den, börja med i vilken kategori du söker vinst.

Det finns tre sätt att lyckas med ett företag eller affärsidé:
1. Du kommer på något som inte finns på marknaden idag och lyckas slå igenom.
2. Du är helt enkelt bäst på vad du gör eller säljer i kvalite, kunskap eller resultat.
3. Du kan konkurrera med nedsatta priser på samma vara som andra bolag.

Alternativ 1 är det som är klurigast idémässigt men kan löna enormt eftersom det lätt kan påverka en stor grupp. Exempel på det är personen bakom Ikea eller någon som lyckats med en uppfinning.

Alternativ 2 är svårast, det kräver stora kostader både i tid och pengar, men lönar sig ofta på låg sikt eftersom du får styrka i ett känt namn på företaget, varan, märket eller personen. Exempel på det är kända designers och proffisionella idrottare.

Alternativ 3 är lättast att driva och det som de flesta försöker med, men det hög konkurrens och möjligheterna att bli stor är få. Företag som har lyckats är till exempel H&M och Ullared.

Jag har min idé. Den är i kategori 1. Men frågan är vilken väg som är smartast och mest uppbyggande i tanke på utbildning och erfarenheter för att lyckas med idéen. Det är vad som rör sig i mitt huvud, hela tiden. Det känns som jag har "ingen tid" vs "all tid". Jag vill genomföra det idag, men borde lära mig ett och annat under morgondagen, så att jag med säkerhet kan starta i övermorgon. Problemet är att jag inte orkar vänta tills övermorgon! Vänd varje dag till minst ett år och ni förstår vinkeln.

Det gäller att kunna tänka klart och vara beslutsmässig. Att inse att beslutet var fel kan bli tillräckigt frustrerande för att trilla av banan. Innebörden av att vara proffisionell är att inte låta negativa känslor påverka handlingen som ofta presteras på positiva känslor. Tänk på vem du är, hur du reagerar och vilket reslutat du vill uppnå.

Jag lyckades precis radera mitt livs bästa citat och fick tillräcklig panik för att eliminera alla chanser att ångra mitt misstag. Jag kommer inte ihåg hela meningen för att återskiva den korrekt. Den uteblir.


Det är stora beslut som komma skall. Jag känner mig omogen att ta ett förnuftigt beslut samtidigt som jag är redo för ett äventyr. Kompassen är åter i rörelse ovillig att ställa sig på ett mål. I dagens läge finns det inga konkreta svar och det gäller att lyssna på de små signalerna som visar vägen även för den villrådige.


Vem är jag, vem är jag menad att bli och vilken väg är min att gå? Om jag nu äntligen fick en idé, hur ska jag spela mina kort rätt för att vinna spelet? Det återstår att se...


Do you dare to take your risk to play your game?



A glance in the past while I step into the future

Ibland saknar jag hästarna och ridningen så otroligt mycket! Det känns som om jag håller på att glömma hur man gör på hästryggen. Det stämmer nog till den grad att jag glömmer fakta, men känslan finns kvar. Så när jag hoppar upp på en hästrygg efter två månader fungerar saker och ting automatiskt och jag trillar inte av. Jag kommer ihåg hur det var att varje dag sitta upp på häst efter häst och bara träna. Det är en sådan härlig känsla. Att jobba med hela kroppen för att sitta så stilla som möjligt och göra allting på känn. Att arbete tillsammans med en annan individ, ett så vacker djur som en häst, och försöker få samspelet så perfekt som möjligt. När den är perfekt, är ett djur på sexhundra kilos muskler, mina muskler.

Jag är van att ha hästarna runt om kring mig och har haft det i hela mitt liv. Jag är van att ha träning och motion i mitt schema varje dag. Den energi, tankestimuleringen och planering som hästarna har krävt har format mig och gjort mig gott. Idag finns den inte och jag känner mig rastlös, lat och oengagerad. Vad jag än gör är det för lite i de propotioner jag vill ha saker gjort. Jag försöker lugna ner mig och lära mig ge förändringar lite tid. Men frustrationer och ilska gjorde jag av med i stallet. Till exempel genom att svära åt den omöjliga höbalen, ge mig ut och träna och sedan fundera över livet när jag mockade boxen. När jag gick i från stallet och såg hästarna beta i hagen hade jag ett leende på läpparna igen. Hur gör jag av med det nu?


Jag funderar mycket på hur jag kommer kunna leva ett liv utan hästar på schemat. För mig är dem en stor trygghet och jag vet inget annat. Att lämna hästlivet till ett liv utan dem blir en stor otrygghet. Kommer jag bli tjock för att jag inte tränar? Kommer jag alltid vara rastlös? Kommer jag behöva en annan sport för att ersätta ridningen? Kommer jag tycka allting annat är tråkigt i jämförensle? Kommer jag ha viljan att satsa på något som inte binder mig? Kommer jag bli en tjej med mycket humörsvägningar när jag inte lägger energin i stallet? Kommer jag bli en bitch när jag inte har mitt ledarskap över hästarna längre? Jag känner inte till mig själv utan mina dagliga stallrutiner. Vem är jag utan en häst? Troligen dags att ta reda på, även om det skrämmer mig.

Det är inte lätt att komma över tröskeln och försöka glömma hästarna. Specielt inte när minnena kommer och man inser vad lyckligt lottat man är som har en bakrund med hästar. Jag kommer vara evigt tacksam för vilken person hästarna har format mig till. Hur ska jag ta tillvara på mina kunskaper från stallet ut i den "riktiga världen"? Hur det går får jag tålamodogt vänta och se...


...för att fördriva tiden hade jag gärna suttit upp och jobbat med några hästar. Ironiskt...




Try head for new chances.


Världen - jag kastar mig ut i dina armar - Ta emot mig!

Hösten är här och det är dags att ta nya tag. Medan jag njuter av de sista sommardagarna våndas jag över höstens utmaningar. Jag har varit ledig och tagit mycket egen tid under sommaren. Jag har låtit sommaren vara en brygga mellan två kapitel. Nu är det bara några få plankor kvar av bryggan och jag måste komma på vad jag vill starta nästa kapitel med. Något säger mig att det kapitlet inte kommer vara speciellt långt, men det kommer innehålla viktiga beslut för resten av mitt liv. Hur ska jag nu prioritera? Hur ska jag tänka? Vad är viktigt och vad är viktigt för mig? Vad brinner jag för? Vad är jag bra på? Vem är jag? Vad borde jag göra? Vad borde jag inte göra? Hur ska jag göra? Är det värt det?

Pappas ord: Man måste våga ta en risk för att vinna en chans.

Jag kommer riskera. Jag kommer chansa. Frågan är var? Jag kommer upptäcka. Jag kommer lära. Frågan är vad? Jag kommer ha alternativ. Jag kommer ha möjligheter. Frågan är vilka?


Jag anser att man påverkar sin egen framtid. Många gånger omedvetet. Men du påverkar den för varje steg du tar, för varje beslut du tar, för varje tanke du tänker och för varje ord du säger. Det är det som gör dig till den du är och det styr dig och dina medmänniskors vägar. För vi påverkar även varandra i våra handlingar, både positivt och negativt. Tänk på vem du är.

Är det något i ditt liv du inte trivs med? Gör något åt det! Kan du inte? Klart du kan, men är du beredd att ta konsekvenserna? Om inte, finn dig i det, för då det är ett val och inte ett öde.


Jag står inför stora val och det känns viktigt att det blir rätt. Det är bara så svårt att veta det i förhand. Men jag hoppas att det faller på plats när gäller. Om det blir fel - ja då får ja väl göra något åt det!



Världen - jag kastar mig ut i dina armar - Ta emot mig!

Äntligen full fart

Den här veckan har gott fort. Alldeles för fort. Men den har varit rolig. I måndags förmiddag tog jag en fika i Std med Dess och på eftermiddagen var jag till Göteborg. Först hade jag ett möte med en studierådgivare, hon var visserligen jättetrevlig men jag fick väl inte ut så mycet av mötet som jag hoppats på. På eftermiddagen mötte jag upp mamma och vi shoppade ett par timmar innan vi avslutade kvällen med att se Sex and the City 2. Jag måste säga att den var grymt mycket roligare än vad kritikerna säger. Helt klart sevärd!

I tisdags var jag på Holland - Uruguy matchen på en holländsk krog i Göteborg och Holland vann! Det gjorde hela den kvällen och hela min kommande helg. Tidigt i morgon bitti åker jag med Dess till Holland i fem dagar och kommer se finalen i Holland! Så nu måste jag ladda med orangefärgade kläder och vila upp mig. För jag har en känsla av att jag inte kommer få sova så mycket av kommande dygn...

Onsdags, igår, var jag fullt upptagen hela dagen med att baka bullar! Ja, det är sant. Jag tyckte att receptet såg litet ut så jag dubblade satsen. Sedan läste jag fel och skar bullarna från rullen ½ cm istället för 1 ½ cm. Det resulterade i mini bullar ca 100 - 150 st. Två timmar stog det att det skulle ta och baka, men jag stog i över sex timmar och bakade bullar. Mamma har iallafall bullar att bjud på för resten av året...

Idag håller jag på att tvätta och packa inför resan. Jag laddar och laddar, det ska bli så sjukt roligt! Det ända som oroar mig är att jag de senaste två nätterna har drömt att vi kommer missa flyget ner...


Vet du vem Anouk är? Holländsk sångerska som har gjort grymt många bra låtar. Mina fyra favoriter är:
Losing my Religion
http://www.youtube.com/watch?v=9Zdyh832TPQ&feature=related
Modern World
http://www.youtube.com/watch?v=URdpm3kOO9E
Nobody's Wife
http://www.youtube.com/watch?v=7UeG24sl2J4&feature=related
Bitter or Worse
http://www.youtube.com/watch?v=_VAnos0IAD0

Grymma party tips är:
Dj David - Sexy Thing

http://www.youtube.com/watch?v=wT8BEa5liBI

Inna - Love (för er som inte har hört hennes "Hot" måste lyssna på den)
http://www.youtube.com/watch?v=04fcgFs-mjA


Ett steg i taget

Äntligen börjar saker och ting ta form igen. Solen har kommit tillbaka och midsommar är snart här. Sakta men säkert återvänder jag till nuet, till världen runtomkring mig och jag börjar uträtta ärenden. Jag har ridit igen, jag fick upp tempot på en dressyrhäst i söndags, en mycket härlig känsla må jag säga. Jag har lyckats planera midsommar i god tid, med andra ord, inte dagen innan. Jag har damsugit, torkat golv, bänkar och bord hemma, så nu har jag bara toaletterna och tvätten kvar som mamma har önskat. Det har tagit mig tre dagar men det är iallafall något gjort. Eftersom jag är jätteduktig på att planera och sätta upp en lista när jag har mycket att göra, men inte lika duktig på att uträtta det som står på listan, kommer jag ha fullt upp imorgon. Jag är nyfiken på hur det här kommer sluta... jag antar att fler känner igen sig, speciellt nu i midsommartider?

Jag har också börjat tänka klart om framtida planer, dock fortsatt hemligt, men jag har iallafall fångat mina idéer. Nu ska det utforskas, diskuteras, analyseras och fastställas. Antingen positivt eller negativt, det vet jag inte än men det väntas att ses.


Vet ni hur underbart det är att ha saker som behöver uträttas men att inte göra någonting åt det, för du känner helt enkelt inte för det, och inte ha någon som bryr sig, ser det eller kan påminna dig om det. Att för en gång skull bara strunta i omvärlden och göra som man vill utan några som helst konsekvenser. Jag älskar det och har alltid gjort. Det är känslan av att vara ensam hemma.


Min mamma är i mångt och mycket väldigt klok, även om hon inte alltid inser det. Hon har lärt mig att allt som händer i livet är lättare att handskas med om man inser att det bär med sig någonting lärorikt. Att saker sker med en mening, även om vi inte alltid ser dem på en gång. Men om vi fortsätter söka efter svar finner vi alltid ett när tiden är kommen. Jag är en person som vill att allting ska ske på en och samma gång. Jag vill ta vara på tiden och förstår inte när jag tappar förmågan att göra det. Men min mor säger till mig att jag måste våga ge mig själv lite tid och förr eller senare, när det är dags, kommer jag finna styrkan att uträtta det som jag vill få gjort. Min frustration kommer troligen på grund av att jag inte förstår vad som får mig att avvakta och låta tiden gå. Hur jag kan ha mitt perfekta liv i huvudet utan den psykiska styrkan att praktisera det. När jag ser till mig själv känner jag mig som en stark personlighet, men när jag tänker på hur jag vill ha det och vem jag utåtriktat vill presentera, ser jag mig så svag. Det som är så häftigt i hela sammanhanget är att mamma har rätt. När det är dags, infaller sig saker och ting naturligt. Det enda jag behöver jag är att tro på det, för det är då jag kan se mina chanser och viljan att genomföra det, för det är då jag kan lyckas uppnå ett resultat.


Du kan springa fort, jogga, takta, gå powerwalk, promenera, gå sakta, fokusera på att sätta den ena foten framför den andra, stapla, till och med ge dig själv en stunds vila, byt väg om du måste, men du får aldrig ge upp.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0