Cillen

Jag tog saker och ting i egna händer. Jag struntade i vad som var rätt och fel, för jag visste att jag inte kunde vänta längre. Jag följde min känsla och vände åter med mina nya erfarenheter i bagaget.
Nu står världen still runt om kring mig. Det lilla jag gör, glömmer jag, så jag gör ingenting. Det som händer, är för långt borta, så det händer ingenting. Det som rör sig, går för långsamt eller för snabbt, så det går mig förbi. Tankar kommer och går, men ingen av dem låter sig fångas. Idéer finns det gott om, men ingen av dem övervinner den andra. Jag har många frön jag vill så, men än är inte jorden bördig nog för att de skall växa. Det mest frustrerande är att jag har lösningen framför näsan, utan att kunna se den och svaret skrivet i pannan, utan tillgång till en spegel.

Det är dags att ta i saker och ting. Påbörja, utföra och genomföra. Jag hamnade i ett vägskäl i livet med ett rött stoppljus som tvingade mig att stanna och tänka efter. Var det verkligen vägen rakt fram som var den rätta eller är det dags att svänga. Jag har kommit fram till att jag vill svänga, men jag tror att den vägen så småninom leder tillbaka dit jag började. Kanske jag ska fortsätta åka rakt fram tills jag hittar en sväng som passar bättre. Men jag känner mig olycklig flera gånger om dagen och så uppgiven att jag glömmer vem jag är. När självförtroendet slår i botten och jag inte längre tror på det jag gör. Hur länge kan jag uthärda. Kommer förändring ske när det är dags eller ska jag ta modet till mig och erkänna att jag inte vill ha det såhär. Frågan är hur jag vill ha det. Problemet är att jag inte vet det exakt. Men en sak är säker.

 

It's time for a change.

 

// Cillen

Vad gör du när du känner att någonting är fel men du kan inte förklara vad. Jag söker ett svar som inte finns, en sanning jag inte vill erkänna och framtid jag inte vågar möta. Hur löser jag det? Om jag erkänner att sanningen är svaret som inte finns och vågar möta framtiden som den jag är, vart skulle det bära mig? Skulle jag ångra mitt beslut, troligen inte, men frågan är vem jag är.

Jag söker en anledning att stanna där jag är och fortsätta utvecklas, det är svaret som inte finns.

Jag har ingen känsla för vad jag gör längre och ingen motivation att fortsätta, det är sanningen jag inte vågar erkänna.

Jag vågar inte möta framtiden eftersom den kommer vara full av måsten jag inte vill göra, arbete jag inte vill ta i och personer som kontrollerar min mista rörelse.


Både du och jag vet att jag inte hör hemma här. Jag tog en chans och vann nya erfarenheter, men nu jag tänker inte riskera mer.

It's a cruel cruel world, to face on your own,
A heavy cross, to carry alone,
The lights are on, but everyone's gone,
And it's cruel.

It's a funny way, to make ends meet,
when the lights are out on every street,
It feels alright, but never complete,
without you.

We can play it safe, or play it cool,
follow the leader, or make up all the rules,
whatever you want, the choice is yours,
So choose.

Parts from the lyric
Heavy Cross
Gossip


It's a cruel cruel world to face on your own - I know
A heavy cross to carry alone - Just don't
The lights are on but everyone's gone - Why?
And it's cruel - Make a difference

It's a funny way to make ends meet,
when the lights are out on every street - Bring the light
It feels alright but never complete - Make it better
without you - Who?

We can play it safe or play it cool - Which game do we play?
follow the leader or make up all the rules - Up to you
whatever you want, the choice is yours - Remember that
So choose - Do it well



Om vägarna du har valt i livet blir för taggiga att gå på, ska du vända och välja en ny väg, eller ska du fortsätta gå och hoppas på att vägen jämnar ut sig?


Ibland får man kämpa i motvind. Men för mig känns det fel, som är lärd att i vinkla med vinden, för att hålla trycket i rätt riktning. Vad gör jag där det inte blåser. Vad gör jag när det inte blåser. // Cill

I'm Going.

- Where?

I'm Going.

- Why?

I'm Going.

- How?

I'm Going.

- When?

Now.



Det är beatet är skickligt: http://www.youtube.com/watch?v=On7Fne3PzCg //Cillen

I want to open the gate.
Without being late.
So I will do what it takes.
To avoid the mistakes.

Maybe I should choose the way that I have unlocked.
I can turn, if it is blocked.
But the time do never end or stop.
I will just get older before I hit the top.

If the way is right, it's the future's speech.
But I will work day and night, to reach.
The compass are still spinning, I can't make it listen or talk.
Without doubt, I want to walk.

Cecilia Jansson


Dess, jag känner dig. Kopiera gärna, men glöm inte mitt namn. // Cillen

Tisdag morgon och jag sitter vid Desirée's dator och väntar på att hon ska vakna. Det har varit en superrolig helg med massor av galna små upptåg. Det började med att jag slutade jobbet i lördags och flyttade hem till Stora Höga. Jag hade ungefär en timme på mig att äta, duscha och göra mig i ordning för Dess hade fått för sig att vi skulle dra till Göteborg och ladda inför Madonna konserten på söndagen. Jag vet inte hur jag lyckades göra mig i ordning på den tiden men jag var iallafall fem minuter tidig till bussen efter att ha varit borta och köpt busskort på Statoil, alla som känner mig vet att det är omöjligt. Eftersom det var alldeles för länge sen jag träffade Dess hade vi hur mycket som helst att prata om, så vi har nog babblat konstant i över två dygn nu tror jag... haha.

Kvällen började med en öl på en Holländs bar i Gbg, ja - jag drack öl, och sedan fortsatte den bort till Bryggeriet. Jag måste erkänna att det var en händelse rik kväll med ovanliga händelser. Dess lärde mig spela Blackjack och som enda tjejerna vid Blackjack-bordet impnerade vi stort. Vi köpte sedan två drinkar för pengarna och gick och satte oss vid ett av borden på uteserveringen. Gissa vad som händer då! Jo då kommer det två killar och två blonda tjejer och sätter sig mitt emot, inte oss emot för det var ledigt men vi konstaterade direkt att tjejerna inte var i närheten av några 18 år. En av dem var riktigt packad och spillde halva sitt vinglas över en annan tjej när hon försökte sätta sig på bordet. När hon lyckades sätta sig på bordet, Dess hann precis rädda askfatet och glasen, la hon sin vita HM-klänning i cigarettaskan- smart! Hon vänder sig om och böjer sig över Desirée och säger "Ta emot mig!" som om hon skulle hoppa över till andra sidan över bordet. Desirée säger nej och tjejen får en j*vla sned tändning och skriker på Dess att hon ska lämna platsen. Dess sitter lugn kvar och svarar att hon sitter mycket bra där hon sitter. Tjejen blir helt galen och slänger fötterna över bordet och ger sig på Dess. Som tur var så får killen på andra siden tag i tjejen innan hon kommer över på andra sidan och Dess lyckas rädda sin drink. Vakten var där på en halv sekund, tar tag och lyfter upp den skrikande tjejen och BÄR ut henne. Jag och Dess var något chockade och de stackars killarna på andra sidan bad så hemskt mycket om ursäkt - men det var ju inte deras fel.

Under kvällen han vi även konstatera att "dansgolvet" på Bryggeriet suger och den blonda bartendern har extremt dålig fantasi och inte speciellt bra på att blanda drinkar. Kvällen fortsatte till BK och sen till stationen. Dess fick inte ta med sig mat på bussen och fick ge bort sin hamburgare, jag kan lova er en sak - den sorgen sitter djupt. Under hela bussresan hem klagar vi ikapp om våra skoskav och försöker lista ut ett sätt att slippa gå hem. Jag vägrar åka moppe iallafall sa jag medan Dess tyckte det lät som himmelriket att få åka moppe - bara hon slapp gå. Min första kommentar när vi hade gått av bussen i Stora Höga var - vad f*n gör brorsans moppe här vid busskuren? Jag ringer min bror på skojj och frågar om inte vi får tjuvkoppla hans moppe och låna den hem. Han svarar helt seriöst "Den är redan tjuvkopplad, det är bara att starta och dra." Jag tänkte "Va! skojjar han med mig!" men det gjorde han inte. Han förklarade hur jag skulle få igång den och hur man växlade. Vad som sedan hände efter det tills vi kom hem tänker jag inte nämna för det var minst sagt komiskt - Vadå då? Jag har aldrig kört cross förut! Men hem kom vi helskinande och med skonade fötter. Det var bara första kvällen...

Söndag var en kort dag med en lång kväll. På dagen var vi med pappa till båten för att hämta mina kläder och sedan till det nya bygget för att hämta en M.A - tröja till Dess. När vi kom ut på lagret stannade vi och beundrade de stora hallarna. Jag nämnde att de hade varit coolt att göra om det till två stora maneger och sen kläckte vi en av de coolaste idéer som jag och Dess någonsin har haft och smed grymma entrepenörsplaner. Jag tänker inte gå ut med mer information i risk för kopiering av affärsidé och stöld av miljonprojekt. Men av den lilla vink jag har givit kan alla nyfikna ha sina misstankar.

På kvällen bar det av till Madonna med mamma och min faster. Innan konsterten åt vi grekiskt och turen dit var också en saga, den är dock inte lika rolig så den uteblir. Madonna var grym om konserten var helt klart en upplevelse för livet. Vi tyckte publiken var lite tråkig för den hade inget riktigt drag, men i GP morgonen efter hade publiken fått bättre betyg än Madonna. Jag och Dess antog att vi tyckte som vi tyckte för att vi jämförde med Scandinavium Horse Show och den som är publiken där och den publiken har troligen inte GP kritikerna varit med om. Låtarna var dock grymma och jag blev riktigt glad när hon körde Music, för det är min favorit.

Måndagen var ännu segare än söndagen och det ända vettiga vi gjorde var nog att ta hand om disken och röja upp på mitt rum. Efter det bar det av hem till Desirée på Orust efter en kort sväng på Hemmakväll i Stenungsund. Jag måste bara poängtera hur lite den butiken är! Jag har vant mig vid Hemmakväll i Varberg som är minst fyra gånger så stort. Varberg är bara bättre - så enkelt är det.

Vi hade filmkväll hemma hos Dess och filmen lärde oss ytterligare nya saker som har gjort att vi har smitt ytterligare nya planer. Detta är också Top Secret med stort T och jag kan bara säga att vi är minst sagt laddade för att sticka ut i världen och se om det fungerar.


Många erfarenheter rikare säger jag INTE "simma lugnt" utan "Lets Go!" // Cillen

Nu var det alldeles för länge sen jag bloggade och tiden bara går och går.  Det känns som om jag har varit lite överallt och ingenstans på senaste, och inte vet jag om jag har fått något vettigt gjort. Det har jag nog men det känns inte så...

Jag har bott i fjällbacka till och från sen en månad tillbaka och jobbat i Marin Alpin butiken. Fjällbacka är i allmånhet en gasnka liten och tråkig stad på västkusten. Jag börjar min sista vecka imorgon och jobbar tills på lördag. Sen ska de bli riktigt gött att landa hemma igen utan att behöva ränna vidare till nästa ställe. Det kan verka väldigt roligt att få jobba med kläder, försäljning och mycket olika människor men jag lovar att vara i butik är ett av det enformigaste och långtråkigaste man kan tänka sig. Städjobb är nästan bättre för där gör man åtminstånde något vettigt.

Jag har knappt ridit på två månader och när jag var ute och seglade i somras saknade jag inte hästarna alls. Jag var helt inne på att sälja Elvira och börja ett nytt liv i höst. Men vilket liv då? Jag känner bara till ett sorts liv och det är hästarna. Vad som sedan hände var att en yngre god vän till mig ringde och berättade att hon stod och hade planer på köpa ponny. Hon hade hittat en på Orust och ville ha rådgivning. Det hela slutade med att jag åkte med när hon provred ponnyn andra gången. Ponnyn var riktigt trevlig och liknade min Dusty en del. Den var dock inte lika het men nog så charmig. Jag vet inte vad som hände den dagen men jag greps av någon så ofantligt stor saknad av hästlivet att jag seröst började fundera på vem jag var och vad jag ville.

En vecka senare hade jag en tjej som provred Elvira. Det gick fint och tjejen klarade henne bra. Men efteråt fick jag en sån obekväm, olustig känsla i magen. Det kändes som om jag höll på att göra ett stort misstag, det kändes så fel. Ett par dagar senare ringde mamman och berättade att tjejen skulle vänta med storhäst och tackade nej. Magkänslan släppte.

En sak har jag kommit på under alla timmar i butiken i fjällbacka när jag har levt ett "normalt" liv med jobb och lediga eftermiddagstimmar - jag måste aktiveras mer. Lever normala människor såhär? Det händer ju ingenting!

Jag har kommit fram till en sak, hästar eller ej, så måste jag ha projekt och flera bollar i luften för att trivas. I skolan undrade många hur jag hann med, orkade och stod ut - ärligt så undrade nog jag också det, men vad kul saker och ting var! Jag har gått från dagar fulla av aktivitet till att jag sitter och trummar fingrarna på bordet. Jag är glad att det bara är en vecka kvar, för just nu håller jag  på att ta död på mig själv.

Jag får se hur hösten utvecklar sig, körkortet är mitt mål just nu. Elvira blev sparkad i lördags så nu kommer jag ha kvar henne ett par veckor till iallafall. Jag är inte säker på om jag kommer sluta med hästarna, när jag ser hästar på tv:n börjar jag gråta - det är inte normalt.

En hel roman senare vill jag avsluta med ett säga en sak - Varberg betydde mycket mer än vad jag någonsin kunnat ana, jag saknar det grymt mycket. Tack för de tre bästa åren i mitt liv!

Stay in touch. // Cillen

Klassfest i slutet på ettan - någon som minns?

Skolavslutning i tvåan

Studenten i trean

Asså tjena vilken grym dag!! Studenten är verkligen ett minne för livet! Champangefrukosten hemma hos mig var helt klart lyckad och lunchen också, okej såsen saknades, men jag tror inte HRG3 var i mod att tänka på det då, för det var lixom... BARA ATT GEE DEN!  + alla andra slogans som vi körde, minneslistan står längst ner, kommentera om jag har glömt några.

Dagen fortsatte upp till fotograferingen dit vi precis kom i tid efter att snurrat runt i Varberg ett tag och gjort omvärlden medvetna om att HRG3 tog studenten, haha! När fotografen väl hade lyckats ta en bild på klassen som trillade ner från bänken minst tio gånger innan kortet togs fick vi gå bort till minglet. Som vanligt hördes HRG3 mest och vi sjöng över hela Nöjesparken! Detta är konstaterat av källor från flera håll. En sak är säker iallafall, efter tre år i Varberg med Alanya som pricken över i:et, så vet HRG3 hur man festar - det vill jag lova!

Efter minglet var det utspringet som vi hade laddat för hela dagen. Vi laddade, vi laddade så dörrvakterna fick hålla för öronen, vi laddade, vi laddade med visselpiporna, vi laddade.... och sen sprang vi och tjöt SOM ALDRIG FÖRR!! Säkra källor har även konstaterat att vi var värst när vi sprang ut också!

Efter vi hade mottagit alla gratulationer från släkt och vänner var det dags att åka flaket! Självklart hade HRG3 det grymmaste flaket med guldlastbil och lakan med guldtext. För vårat motto är GULD!! Flaktexterna står med längst ner för alla nyfikna ;)

När lastbilsåkandet var klart och vi hade skrämt slag på den delen av Varberg vi inte hade skrämt ihjäl tidigare åkte alla hem till respektive studentkalas...

Jag vill också passa på att tacka alla som gratulerade mig under dagen!

På kvällen var det förfest hos Martina innan vi drog vidare till studentfesten på Oscars. Vid den här tidpunkten låter min röst som häxornas på blåkulla och mina fötter var inte med på villkoren längre. Men det struntade jag i och skakade min tredje eller fjärde champange, minns inte riktigt.....

Festen heter duga! Vi dansade, skålade, festade och dansade lite till inne på Oscars ihop med alla andra studenter. Tyvärr blev vi nerslängda från baren när vi försökte dansa där, svenskar är så tråkiga! Men en och annan grogg åkte ner och vi hade grymt kul ändå! Oscars stänger redan klockan ett och vid det här laget kan jag knappt gå på fötterna, det pga att jag hade 6 öppna skavsår och inte för att jag hade druckit för mycket, så när förslaget om att bada i fontänen kom upp var jag lätt på! Det tog dock lite tid att gå dit eftersom jag inte var den enda med skavsår, men när vi väl kom dit så badade jag, Desirée, Emma, Christoffer och Sandra L som aldrig förr! Det var kvällens grädde på moset och bilderna är bara helt underbara! Att poängtera är att vi var helt galna, inte ens polisen orkade argumentera och bara körde förbi, jag antar att de tänkte "hopplösa fall". Emma's farmor hämtade oss som en räddare i nöden och körde hem oss, blöta som dränkta katter!



Tack alla för en helt underbar student!

Jag saknar redan alla mina klasskompisar och min tid i Varberg. Dock är det inte riktigt slut än då jag håller på och målar klart i Paviljongen (anatomihasten.blogg.se). Men jag vill verkligen poängtera hur underbart roligt vi har haft det och hur glad jag är att jag valde att åka hit och bo här i tre år. Jag har fått erfarenheter och upplevelser jag kommer ta med mig hela livet och nya underbara vänner!


"Livet är en låång berättelse" Ingrid  // Cillen


Stundentramsor HRG3

 - För vi är bra på att rida, för vi är bra på att rida, för vi är bra på att rida - OCH INTE BARA PÅ HÄST!
 - Oojoojooj, ojjojjojj, ojojojoj - jojojoj!
 - Till CK mamma - KÖR FÖR FAAAN!!
 - För alla som älskar HRG -  klappa NU!
 - wooohaoohaoohooaoooo!!!
 - För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten - FY FAN VAD VI ÄR BRA!
 - Barapapapapapaaapaaapaaa!!!
 - När kukarna står som hammarskaft och fittorna rinner som hallonsaft, då e d våår!
 - HRG - shalallalala HRGshalalalalaa
 - Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända - vi är på gång, I KVÄLL SKA ALLTING HÄNDA!

Lastbilstexterna HRG3

 - Guldflickorna och Stjärngossen!
 - GULD ÄR VÅRT MOTTO!
 - För första gången FULL närvaro!
 - HT -08 "Vi ska lixom bara.. festaaa... ta studenten..."
 - DET ÄR BARA ATT GEE DEN!
 - "The world is yours"
 - Vi rider bäst, inte bara på häst!
 - Hallands Ridgymnasium 06 - 09

Nu har jag fått laddat upp några bilder från min sista hoppträningen för Annelie. Elvira var pigg och glad och hoppade som bara den! Jag tackar mina vänner för att de ville ta kort och jag fick några riktigt härliga bilder som minne. Tänkte det kunde vara lite kul att dela med mig av dem över bloggen. Glöm inte klicka på den för att få en större upplösning.

       

Ibland blir det faktiskt grädde när Elvispen är igång! // Cillen

Tiden går så ruskigt fort. Men det gör den nästan alltid. I alla fall så uppfattar vi den så när vi kollar tillabaka på den. Därför tror jag att det är viktigt att vi utnyttjar tiden och har roligt. Så att det inte känns som om man bara förbrukar tiden utan resultat. Tiden i Alanya har gått jättefort. Men jag har haft så roligt att jag kommer minnas den resan hela livet. Därför kännns det som väl förbrukade veckor! Haha! Jag har lärt mig vad ordet fest innebär, jag har fått nya reserfarenheter och jag har fått nya uppfattningar om saker och ting. Det har dessutom hänt grejjor, men det som hänt i Alanya stannar i Alanya... eller hur var det nu?

Nu är det bara en sista fullproppad vecka och sen är det lugnt igen. Ibland önskar jag att den bara ska vara över och ibland vill jag inte att den ska komma. Men kapitel i livet börjar och slutar. Ett slutar nu, vare sig man vill eller inte. Det är bara att ta vara på det man har lärt sig från det och fronta nästa på bästa sätt. Köra avslutningsfest för det förra och invigningsfest för det nya och så är man back on track. Eller vad tycker du?

Så nu laddar jag inför Balen på söndag och håller tummarna för att jag inte ska kvävas i min klänning!

Tack för en oförglömlig resa! // Cillen

Idag har jag varit en tur till Göteborg och suttit uppsättningsmodell på Ellens Gesäll. Uppsättningen blev jättefin men på grund av att Ellen hade fått annorlunda sprayprodukter blev det inte riktigt som hon hade tänkt sig. Jag, som har ett otränat öga, tyckte ändå att det blev jättefint och bilderna som Ellen tog kommer komma upp på bloggen efter Turkiet, men fram tills dess, för de nyfikna, kanske de kommer finnas på facebook. Hon blev godkänd på hela gesällen med bra betyg och räknas nu som diplomerad frisör - snyggt jobbat Ellen!! Jag hoppas resten klickar i hamn med ditt jobb också.




Under helgen har jag också hunnit med en hel del pluggande och en del inköp inför Turkiet. Nu är det snart nedräkning av timmarna - scary! Nu är det bara de sista två, mest krävande, dagarna kvar. Min lista sträckas bara mer och mer och jag ska bara hinna med det sista också.

Nu har jag varit duktig och skrivit färdigt svenska uppgiften. Det känns väldigt bra och därför skall jag cykla hem och gå och lägga mig!


Sweet dreams! // Cillen

Sometimes it just feels like the world spinning around, and I don't spinning with it. I'm standing still in the middle and just letting everything happens around me, without any care about it. It feels like a big truck could blow besides me and I shouldn't make a move, I might even had notis it.

What do you do about a situation you can't controll but you have to. There is no other choise than taking care about - something you can't reach. But you have to -  what do you do? Screaming for help? You can't tell anyone. Confront the problem? The problem don't listen. Inform that the problem it's dangerous? No one cares. Making roles and taking the controll you don't have? It will get worse and you are loosing more controll than you had before. Don't give a shit about it, and you will regret it.

When I am in a situation that I have to much to do on a short deadline I just die, loosing speed and energy. I'm ain't doing a thing and the whole situation crash into a uncontrolled "have to do eveything at once" notime stress situation. I'm in one right now, I have so much to do that I have forgotten my calender and instead of doing anything I'm sitting infront of the computer and writing this shit. So I hope you learning something by reading it.




Take your time and listen to "Whitney Houston - I Bow Out", it's one of my favorites. // Cillen

Våren är äntligen här!! Den ljuvliga månaden april bringade våren in och förhoppnaningar om sommaren ligger inte långt borta. Igår var vi uppe på Hamrekulle och hoppade terränghinder i den varma vårsolen! Helt underbart!! Elvira var riktigt busig och båda brallade och bockade ett par gånger. Hon hade nog vårkänslor i kroppen =)

Idag var det dressyrträning för Nina igen. Elvira var en riktig pärla och jobbade på som bara den. Vi imponerade ordentligt på dressyrtränaren genom att lyckas göra ett flygande dressyrbyte på en klockren diagonal. Man kanske ska se till att vara lite busig och lägga in lite terrängträning med jämna mellanrum?

Denna veckan har i stort sett varot lite annorlunda. Min busiga bror har varit på besök hos mig i Varberg i tre dagar. Han har tagit sig ett besök på skolan, på Kvantum, hos Sandra och Dess för att spela Wii och på McDonalds. Han hade självklart tagit med sig hela sin dator ner, som han inte kan leva utan mer än några timmar, men han hade inte tid att rigga den på två dygn - bra!

Personligen har jag faktiskt också varit lite busig denna veckan... detta är en busig vecka, speciellt med mitt i veckan. Jag har kommit på att det är min dag. Jag är ju en aprilunge och man säger ju "April, April din dumma Cill..." fast det var nog bara jag som tyckte det var kul...
Men undrar om det är våren som är lite extra busig i år? Jag har i alla fall tagit ett hål till i örat. Kanske inte så busigt enligt andra, speciellt inte Sandra som tog tre, men för att vara Cillen så är det ganska busigt. Jag tycker ändå att det blev bra och vi har lyckats tajma det så bra att vi får lov att byta örhänge precis innan Turkiet!!!! Klockrent!

Imorgon kommer också bli en busig dag får då ska vi dra till Götborg! Så simma lugnt... för Cillen bara dillar - som vanligt! // Cillen

Lördag och en "hemma - hemma" helg. Den började riktigt bra igår med att jag träffade min gooa barndomskompis, Vendela, på bussen hem. Vi satt och dillade skvaller hela vägen till Stora Höga. I Jörlanda steg dock en blond prick av som Vevve häslade på. Hon tittade hon konstigt på mig. "Kände du inte igen honom?" Jag svarade "va? vem? han? nej..
Tydligen var den en gammal klasskompis sedan högstadiet. Kände att kanske har varit borta lite för länge... haha.

Efter att jag gjorde bort mig i St.H. nya matbutik fick vi ett ryck och stack in till Stenungsund. Vi lånade böckerna "Spelet och Dumpa honom på Bibblan innan vi tog var sin Chai på Expressohouse, där vi fortsatte vårat skavallersnack. När vi gick till bussen vid halv sju fick vi oss en överraskning! Gissa  om inte om min gooa barndomskompis nr 2 sitter i busskuren. Det roliga var att hon också hade varit på Expressohouse och sett oss, utan att hon vågade tro att det var vi, haha.

Hon hade ett enormt bekymmer som hon frågade oss om råd för. På lördagen, idag, var hon bjuden till en brakfest som bara hålls en gång om året, men samtidigt hade hon möjlighet att jobba. Skulle hon tjäna 800 eller bränna minst 300?? Jag svarade såklart... BRÄNNA 300!!!

Kvällen slutade sedan med att vi alla tre drog in till Gbg för att gå på bio och såg den nya filmen "En shopaholics bekännelser". Vill bara säga att den var grymt bra och ett "måste ses" för alla tjejjor på denna jord!! TACK VÄNNINOR FÖR EN UNDERBART ROLIG KVÄLL!!!  Och Ellen, jag tycker att du ska gå på festen idag ;)

Idag sitter jag vis datron och borde plugga. Det finns alldeles för många borden i världen. Önskar att saker inte vore så jobbiga. Det värsta är att livet  kan vara ännu värre... när det som inte får ske... sker.

Nya favoritlåtar: Flo Rida - Right Round och Milow - Ayo Technology.




Vad du än gör, ge inte upp! // Cillen

I onsdags tog jag och Sandra Enarsson oss ett äventyr till Stenungsund och Boutique EGO! Vi hade jättekul på roadtrippen upp och vi kom på att hela HRG - gänget skulle dra på roadtrip i USA någon sommar. Klockren! Vi raggade killar på BK och Sandra lyckades nästan när hon snodde deras penna och tappert skulle lämna tillbaka den. Det var dock ett bottennapp eftersom killen inte var speciellt snygg och hon har ju trots allt redan hittat sin man.

Kvällen började med ett hektiskt sminkade och musikletande. Efter en timme började Vip - kunderna droppa in. Jag skulle gå manekängmodell för deras vårmode i butikens vipkväll. Kvällen börjar bra med två varv, första gången bär jag grått och andra gången oranget. Sista runden blir dock en rolig katastrof. Jag lyckedes få på mig alldeles för stora pumps och förutom att jag snubblade på varenda mattkant så höll jag på att tappa dem stup i kvarten!! Det gällde att hålla leendet på topp och "stövla" vidare. HAHA! Det löste sig iallafall bra, men det var snäppet pinsamt när hela pupliken knäckte sig varje gång jag gick förbi. Det gjorde inte saken bättre av att jag knäckte mig med dem varenda gång.

Efteråt var det trevligt med lite mingel och klädprovande. Jag hittade min studentklänning och fick 30% rabatt. Känns bra att vara klar med det!

Kvällen slutade bra med roadtrippen hem, jag och Sandra var ganska möra bägge två men vi höll ändå fasaden med att dunka "Right Round" genom hela Göteborg.


Tack Sandra och alla andra för en rolig onsdagskväll!!


Grå blus från I -say och Jeans från Perises


Oranget från I - say med baggiejeans



Den avslutande klänningen, utan de hemska pumpsen!!



Bling Blink ;) // Cillen